Karl Petré Stockholm, Sweden KOMMENTAR Tvärdrag om tillväxt Nr B2q 2011.03.31
í
KOMMENTAR Tvärdrag om tillväxt 2011.03.31
Tvärdrags senaste nummer (1/2011) * handlar en hel del om tillväxt.

Caroline Loohufvud skriver "Sagan om det miljövänliga landet", som, menar hon, är för kort. Hon efterlyser en fortsättning, där jättarna erkänner "omöjligheten i konstant ekonomisk tillväxt på en begränsad planet."

I ett samtal mellan tre unga sossar från riksdag, tankesmedja och fack säger intervjuaren bland annat: "Samtidigt har vi haft en reformism baserat på tillväxt som vi vet inte är hållbart." På det svarar en av dem, att det är "svårt att ställa om till ett system där vi måste börja göra uppoffringar." Till skillnad då från hittills, då tillväxten har givit något att fördela. Likaså har det funnits förutsättningar för en produktivitetsutveckling. Men vi borde börja ta ut den i förbättrad generell välfärd, sex timmars arbetsdag som också löser klimatkrisen. "Det borde väl inte uppfattas som så trist?" Och: "Ifrågasättandet av den oändliga expansionen finns inte och har inte på riktigt velat leta sig in i socialdemokratin. Men det sker nu." Ofta hamnar man i att löntagarna borde sluta konsumera. "Men det är inte där problemet ligger." Klimatkrisen är ett resultat av, att kapitalintressena har för stor makt. Men "Lösningen kan aldrig vara att beröva löntagarna det lilla de har". Med mer demokrati och mindre marknad kommer konsumtionsmönstren att ändras.

I den stora artikeln "Utanför konsumismens järnbur" av Felix Antman, anar han "en grön reformism i dagens klimatkris och jobbkris". Ordet järnbur är hämtat från Tim Jacksons bok "Välfärd utan tillväxt", som är huvudgrund för artikeln. Men han hänvisar även till Stefan Edman och Gro Harlem Bruntland. Mot bakgrund av hoten om ekologiska sammanbrott och känslan av att samhället är på väg åt fel håll, är möjligheten stor "att formulera ett alternativ till marknadskrafternas råa exploatering", en berättelse som kan heta "den gröna reformismen". Politikerna måste försöka forma om människornas preferenser, producenterna ta ansvar för miljfarlighet i produktionen och människorna måste välja miljövänlig konsumtion. Det behövs konsumtionsstopp eller rent av konsumtionsminskning, och en omläggning till tjänster och immateriella varor. Det finns en paradox: Trots flerfaldigande av produktionen, så blir vi inte särskilt mycket lyckligare. En Dn-undersökning visar att nästan alla "gärna skulle gå ner i arbetstid". Frågan är hur vi mäter välstånd. BNP mäter ju bara ekonomiska transaktioner. Tre insikter behövs: Marknaden ska va vår dräng, inte herre. Människan är en social varelse. Och strävan efter jämlikhet. Samhället måste stå som garant för att forskning och teknikutveckling leder någonvart. T ex kan de kommunala bostadsbolagen bygga miljövänliga hus. Pensionsfonderna kan stå för investeringar, som inte kanske kan ge "avkastning på kort sikt". Sist och slutligen handlar allt om en "existentiell moral", en rödgrön berättelse om hur vi kan lösa framtidens ekologiska utmaningar.

Stina Oscarson från Orionteatern skriver ett "Manitest för en kulturpolitik bortom den ekonomiska tillväxten". Hon konstaterar att alla skriver om tillväxt och att den definieras som bra. Värdet av kultur liksom naturtillgångar blir lika med priset på marknaden. Man omvandlar det icke mätbara till något mätbart, och det blir fel. Men "Rätt bedriven skulle kulturpolitiken kunna vara en kraft för hållbar utveckling."

Slutligen finns ett avsnitt som apostroferar Efterkrigsprogrammet i 27 punkter för 65 år sedan. Tvärdrag har konstruerat i "Efterkrisprogram" i lika många punkter. Det är ett helhetligt program om tandvård och mycket annat. Men i det finns diverse om ekologi och tillväxt.

4. Pensionsfonder omvandlas till investeringsfonder för klimatomställning.
5. Gratis kollektivtrafik för rörlighet och utsläppsminskningar.
6. Bygg mer järnväg, som är nästintill koloxidneutralt. Fasa ut inrikesflyget.
7. Socialisera den havererade svenska elmarknaden. Vattenfall ges ansvar att genomföra en grön omställning.
8. Upprustning och klimatomställning av miljonprojektet sker med statliga lån.
14. Vi står på randen till en ekologisk kollaps. Sverige ska va fossilfritt 2030. Krävs helhetssatsning på forskning, gröna investeringsfonder, att ge kommunala och statliga bolag uppdrag att driva på teknikutvecklingen. Omställning som överordnat mål för finansdepartementet.
17. Fler semesterveckor. (Beskrivs som livskvalitetshöjande. Men mindre arbete är också mindre miljöskadlig produktion.)
21. Vi ska äga skogen, marken, vattnet och malmen. Detta ska förvaltas hållbart.
23. Inför internationella transportskatter (på ökande resande och varutransport), och investera i de länder där smutsig produktion sker idag. Räkna in transporter och flygresor i framtida klimatförhandlingar.

Härligt! säger jag. Detta är ungdomen. Detta måste vara den kommande socialdemokratin. Samtal, teori, kultur, program. Många infallsvinklar, många frågeställningar om tillväxt och hållbarhet. Dessutom insatt i en helhet där jämlikhet och full sysselsättning är nyckelfrågor. Tvärdrags nummer har huvudrubriken "Vad kan göras? Om reformismens möjligheter". Köp och läs!

Samtidigt - de svar som ges är långt ifrån tillräckliga. Men vad kan man åstadkomma i ett häfte på några tiotal sidor? Nej, man kan inte ha fullständiga lösningar, men det hade gått att få in mycket mer preciseringar. Redaktionen hade till exempel kunnat citera partistyrelsens mening inför kongressen:

"Om hela världen hade den resursförbrukning som vi har i Sverige skulle det behövas över tre jordklot för att försörja jordens befolkning." (Min fettning.) Att partistyrelsen uttalar detta är ett stort steg framåt. Men de drar inga relevanta slutsatser. Vilka slutsatser drar Tvärdrag? Måste vi minska vår bostadsyta till en tredjedel? Resa en tredjedel mindre? Överlag konsumera en tredjedel mindre? Det är faktiskt den frågan man måste kunna besvara. Det är inte försvarbart, att Sverige konsumerar mer än sin del. Andelen måste motsvara mindre än ett jordklot. Avståndet mellan mer än tre och mindre än ett är enormt. Man kan inte avfärda det med "Lösningen kan aldrig vara att beröva löntagarna det lilla de har".

Resursgränserna är begränsade, även löntagarna måste anpassa sig. Jag tror inte någon socialdemokrat vill eller vågar hävda, just svenska löntagare skulle ha rätt att ta ut mer än andra av jordens begränsade resurser. Att bygga sin politik på att just Sverige skulle klara sig undan de stora omställningsproblemen är både förmätet och illusoriskt. Men det är det intryck man får av den socialdemokratiska ledningen i praktisk politik.

Löntagarna har inte "lite". Läs Jämlikhetsanden en gång till och dra slutsatser av den. Sverige har inte bara "välfärd", vi har också "välstånd". Och det gäller de allra flesta löntagare. Vi är helt enkelt djävligt rika, historiskt sett. Den stora frågan är den ojämlika fördelningen. Problement kring det diskuteras både av Tim Jackson och i Jämlikhetsanden. Och detta framgår delvis i Tvärdrag.

Tvärdrag lyfter många frågor och resonemang. Det är bra. Det är första steget. Kriskommissionen gjorde detsamma. Utan Kriskommissionens tydlighet hade nog inte partistyrelsen skrivit den mening som jag ovan citerar. (Även om den meningen faktiskt inte är tagen från Kriskommissionen.) Men partidiskussionen behöver mer av denna tydlighet, som har blivit ett modeord. Detta skapas genom fakta, mål/visioner och metoder att komma dit.

Fakta är tre jordklot, 2 grader, antal utrotade arter, peak oil, välståndsnivåer, ojämlikhetsgrader (i Sverige och globalt) och så vidare. Fakta är också den nuvarande takten i förändring. Regeringen har fel om minskade svenska CO2-utsläpp.

Mål och visioner är resursuttag mindre än ett klot. Det betyder enorm minskning i Sverige. Men anständigheten säger också att de verkliga "jordens fördömda" måste ha stora tillväxter i resursutnyttjande. Visionen är också stopp för barnfattigdom i Sverige. Och mycket annat. Tvärdrags 27-punktsprogram räknar upp en hel del.

Vad gäller metoder, så kan man citera en av de intervjuade: "Det är jättesvårt att ställa om." Sannerligen. Och det är nog ett jätteprojekt att bara få fram hur detta ska gå till. Tim Jackson har en bra början. Inte minst hans resoneman kring motsägelsen mellan ekologisk hållbarhet och ekonomisk stablitet. Men det är bara en början. Den i och för sig intressanta artikeln om ekonomisk politik i detta nummer av Tvärdrag, blir i detta perspektiv fullständigt irrelevant. Den utspelar sig inom ramen för ett tillväxtsamhälle. Hur man skaffar sig kontroll, effektivitet, balans och stabilitet i en omställning kräver metoder av helt andra dimensioner.

Diskussionen växer i samhället. Den har nått socialdemokratin. Många seriösa röster restes i kongressdebatten. Vad partistyrelsen vill är otydligt. Om partistyrelsen vågar gräva särskilt djupt är tveksamt. (Jämför Dn-debatt idag *.) Trots den citerade meningen ovan, så befinner sig nog partiets ledning ganska cementerad i den sfär, där "ökad ekonomisk tillväxt är bra", som Stina Oscarson beskriver. Meningen direkt efter den citerade i partistyrelsen dokument lyder faktiskt: "Det krävs gemensamma insatser för att trygga en dynamisk och hållbar tillväxt." Jag tror inte partistyrelsen vill eller vågar inse vad "hållbar" betyder. De har nog illusioner om "teknikens möjligheter". Därför behövs inte bar en tydlighet om fakta, mål/visioner och metoder. Frågan måste ställas: Hur ska partiet i Sverige, i Europa och Socialistinternationalen vinnas för en korrekt vision och verkningsfulla metoder?

Man skulle vilja samla alla insiktsfulla kongressombud och andra socialdemokrater till en särskild socialdemokratisk konferens om tillväxt, hållbarhet och "global konkurrens". För det är socialdemokrater som måste hitta vägen framåt. Borgare har inte och vill inte ha kraften att styra marknaden och kapitalet på det sätt som är nödvändigt. Miljöpartisterna hoppas på tekniska lösningar och välvilja. Många miljöaktiva har gett upp om samhällslösningar och ser endast "lokal omställning". I värsta fall går allt överstyr och endast en planekonomisk revolution återstår i ett överflöd av elände. Det betyder i så fall att socialdemokratin har misslyckats som socialdemokrati och reformister. Ytterst är det "arbetarrörelsens kärna" tillsammans med en förnuftig, reformisk och bestämd politisk ledning, som har den styrka som kan behövas i denna omställningsprocess.

Jag är optimist! Jag tror på socialdemokratins möjlighet att genomföra en global reform för jämlikhet, hållbarhet och produktivitet. Kriskommissionen, Tim Jackson, Tvärdrag är på gång. Nu kör vi!