Karl Petré Stockholm, Sweden KOMMENTAR Egypten: Mer stöd! Nr B1p Ver 2 2011.02.07
í
KOMMENTAR Egypten: Mer stöd! 2011.02.07
Jag skrev den 23 januari ett öppet brev * till Mona Sahlin och Urban Ahlin om Tunisiens diktator Ben Ali som medlem av Socialistinternationalen. Jag fick ett kort svar från Anna Amnéus, som är talskrivare åt Ibrahim Bajlan. Ja, tyvärr stämmer det. Det har inte funnits tillräckligt stöd (främst bland andra afrikanska partier) att utesluta dem. De uteslöts inte förrän 17 januari. Däremot bröt vårt Europeiska Socialdemokratiska Parti kontakterna med RCD 2005. Moderaternas europeiska parti EPP slöt däremot förra sommaren ett samarbetsavtal med RCD, något som uppmärksammats av Aftonbladet *. Det är alltid svårt i en global organisation att få en organisation, ett land eller ett parti uteslutet. Det finns alltid en diskussion om när dialog ska ersättas av bojkott. Vårt parti har i flera år haft en kritisk inställning till RCD och till att de varit med i SI. VI har framför den kritiken så hårt att RCD begärde ett särskilt möte för att klaga på att vi kritiserat dem så. Jag svarade henne: Tack för en liten förklaring! Jag tycker dock inte att den räcker.

Jag och många med mig är ganska okunniga om tunisisk utveckling. Vi behöver information. Och partiet måste förse såväl medlemmar som den allmänna opinionen med information i viktiga frågor. När en demokratisk omvälvning sker på detta sätt, så kan informationen på partiets hemsida inte vara begränstat till ”nu har vi uteslutit dom”. Det framstår mest som byråkratisk opportunism. Det behövs ett starkt stöduttalande till demokratirörelsen. Det krävs en snabb och ordentlig förklaring till det häpnadsväckande förhållandet, att Ben Ali fram till nu varit medlem i Si. Och för den delen fram till 2005 ”godkänts” av Pes. Den diktatoriska regimen är äldre än så. Gärna intensiva kontakter med djävulen själv. Men inte medlemskap. Då kan vi ockå bjuda in Kinas Kommunistiska Parti, som ju visst gör en hel del bra saker. Hur ska man kunna slå mot Bildt och Epp, om man är nästan lika god kålsupare?

Läs en bra debattartikel i dagens Stockholmstidning. Be partiledningen uttala ett tydligt stöd till demokratirörelsen i Tunisien. Vad är våra rekommendationer? Och be dem beskriva vad Sap gjort och eventuellt förklara tidigare ”misstag”. Publicera detta på partiets hemsida och som pressmeddelande.

( Si * = Socialistinternationalen. Pes * = Europeiska socialistiska partiet, där Sap är medlem. Epp = Det europa-parti där moderaterna är med.)

Från en partikamrat i Bromma fick jag följande mejl:

Bra det du skrev ang. Tunisien också! Men nu ställer jag mig nästan frågan : vilket ”arabland” är det INTE oroligheter i nu? Hur ska dessa länder kunna gå från inte demokrati till ”demokrati” över en natt? Vilka vet hur man ska arbeta för att vara ett demokratiskt styrt land? Hur hög toleranströskel har medborgarna? Vet de vad de själva menar med demokrati? En jordbävning mullrar fram… Följande är mitt svar till henne (med kopia till partiledningen):

Mitt intryck är, att de som dominerar på Befrielsetorget vet väl vad demokrati är. Hörde just en sedelärande historia på al Jazeera:

En man upptäcktes på torget som Mubarak-anhängare. Några föste honom mot utgången. Några andra förstod att han var en Mubarak-man och började puckla på honom. Då restes många röster: ”Gör inte som dom!”

Med en diktator som ”laborerar” fram och tillbaks med polisstyrkorna, kan man inte säga ”if”, som Cameron sa. Det vill säga Cameron ”visste inte” om angreppen mot torget var arrangerade av Mubarak. Hur kan man tveka? Man kan inte heller som Bildt säga, att om Mubarak går, så kommer bara en annan (typ vice-presidenten). Den och de som ska komma måste vara några helt andra. Dessa samlar sig idag. elBaradei med flera. Vi får inte tveka i stödet. Bildt tvekar, Obama tvekar. Urban Ahlin hörde jag häromdan. Då var han bra. Men jag vill höra mer. På Sap.Se finns två notiser om Ahlins och S i utrikesutskottet. Bra, men det räcker inte. (I utrikesutskottet använde S uttrycket ”i våra intressen”. Sådana fraser används ofta av Bildt. Vad betyder det? Om det så går emot ”Sveriges intressen”, som Bildt skulle kunna definiera det, så måste vi vara för de egyptiska massornas intressen.)

Det finns en klassisk formel för situationer som denna. Omedelbart en övergångsregering bestående av representanter för oppositionen. Man kan ha med enstaka representanter för den gamla regimen ”som gisslan”, om det bedöms som nyttigt. Man bör nog i detta läge ha med någon representant för armén. Snarast val till en konstituerande församling. Upplös genast Mubaraks parti och lägg beslag på dess tillgångar. På så sätt skapas någorlunda jämlika förhållanden inför detta val. Och här får vi skämmas och sörja över att Mubarak varit medlem i Socialistinternationalen till i måndags … Historisk självkritik krävs. Hade Socialistinternationalen varit en bra organisation, så hade de haft början till ett bra socialdemokratiskt parti på plats. Detta parti hade kunna vara revolutionärt i denna stund och reformistiskt så småningom. Det hade hjälpt egyptierna (och därmed övriga arab-befolkningar) att reda ut vad demokrati är. Det hade kunna samla demokrater och socialister idag på torget och runt landet. Nu vet jag inte vem som kan hånas mest – Usa eller Si ? Det är bara att hoppas, att folk på Tharir-torget är mer socialdemokrater än Si varit…

Man får inte bli så begreppsförvirrad som Dn-analytikerna Erik Ohlson, när han talar om att oppositionen i Egypten kan tvingas ta en ”odemokratisk ’genväg’ och strunta i författningen”. Den ”genväg” som behövs för att upprätta demokrati är inte odemokratisk. Däremot är den olaglig i diktaturens Egypten. Alla ”revolutioner” är olagliga. Om man lyckas göra dem demokratiska beror bland annat på socialdemokratins förmåga.

Vi får se hur det nu går. Folk är kvar på Tahrir-torget. Vad kan vi göra för att stödja dem? Vi kan kräva handling från Sverige, Eu och Usa. Usa kan faktiskt skicka ett hangarfartyg till trakterna. Inte för att ingripa militärt utan bara för att demonstrera. Och samtidigt deklarera tillbakadragande av miljard-stöd till Mubarak. Det skulle få direkta effekter i hela Egypten. Usa-flaggor skulle viftas på torget. Det skulle kunna bli avgörande. Usa har åtskilliga gånger gjort liknande i kontra-demokratiska syften. Men då med direkt militärt ingripande. [Se anm nedan *] Jag vet inte vad som är lämpligt och bäst. Våra sosse-ledare borde veta. Vi måste kräva framförhållning och aktivt, politiskt ingripande av våra partiledare. (Det är visst partiledarval på gång…)

revolutionära (idag) och reformistiska (sen) hälsningar

Anm:
Ovanstående skrev jag 3 februari. Idag 7 februari ser jag en notis ”US sends warships, troops to Egypt”.* Jag hajar till och ångrar genast mina lättvindiga ord ovan om Usa-fartyg. Man kan önska, men måste också vara realist. Det mest troliga är tyvärr, att en militär närvaro av Usa kommer att ha "kontra-revolutionära" syften och resultat. Usa-militärens främsta uppgift är att försvara Usa's ekonomiska och politiska intressen. Det har hittills betytt ett massivt stöd för Mubaarak. Troligen, eller i alla fall kanske, betyder det fortsättningsvis försök att backa upp "tortyrgeneralen" Soleiman. Den som har följt Mubaarak-regimens opnionsmanipulering på al Jazeera, har fått en god lektion i samspelet mellan repression och propaganda. Den konsten kan Usa också. De kommer att hitta "ord för folket" för att moitivera insatser för att förhindra "för långtgående" förändringar i Egypten. Sålänge Usa inte säger "Byt regim nu!", så finns stora risker. Och annars blir riskerna något mindre ...