Karl Petré Stockholm, Sweden KOMMENTAR Tre grundpelare Nr B02 2010.11.17
í
KOMMENTAR Tre grundpelare 2010.11.17
S-politiken vilar på de två grundpelarna tillväxt och fördelning, och framtidsdebatten måste ha ett löntagarperspektiv, skriver Peter Hultqvist i Stockholmstidningen 15/11. Jag vill hellre se tre grundpelare för arbetarrörelsen – jämlikhet, hållbarhet och produktivitet.

När de svenska arbetarna var fattiga, då var jämlikhet (fördelning) detsamma som en politik för löntagare. När välståndet ökade, var kollektivets (löntagarnas, klassens) sammanhållning en nödvändighet för att få styrka, att få del av välståndet. Alla måste med. Socialdemokraterna lyckades med detta. Samtidigt lyckades inte arbetarrörelsen med samma sak på global nivå. Idag växer klyftorna i Sverige och globalt. Tendensen är densamma oavsett regering. Vi måste minska klyftorna!

”Tillväxt sedan 1889” har skapat ett bra samhälle för de flesta. Men det är inte hållbart med evig tillväxt. Jordens resurser håller på att ta slut. Vi överexploaterar idag jorden med en faktor 1.4. Och levnadsbetingelserna håller på att förstöras av CO2, miljöförgiftning och annat. Små förbättringar, visst, t ex att kunna bada mitt i Stockholm. Men den stora tendensen är extremt negativ. Vi måste stoppa produktionstillväxten!

1900-talet har givit oss hög produktivitet. Jämlikhet kan vara produktivitetsbefrämjande. Statligt ingripande likaså. Arbetarrörelsen har ”byggt landet”. Dock inte utan de privata företagen. En del av borgarnas ”arbetslinje” och kritik mot offentlig tröghet är inte heller helt fel. Men man kan inte ta jobb som inte finns. Massarbetslösheten i Sverige och globalt är improduktiv. Vi måste behålla den höga produktiviteten!

Ren borgerlighet kan kanske höja produktiviteten ytterligare. Räknar man in den destruktiva sidan med jordens förödelse, så är det nog ett mycket falskt påstående. Och de kan definitivt inte kontra kapitalismens lopp mot ojämlikhet och miljöförstörelse. För detta krävs en stark, global arbetarrörelsen som gör kapitalisterna mindre starka och tyglar den vilda ekonomin. Därför är miljöfrågan också ett av arbetarrörelsens samveten, och därför måste miljörörelsen söka sig till arbetarrörelsen.

”Idag är arbetsgivarnas dominans alldeles för stark”, skriver Peter Hultqvist. Ja, socialdemokratiska regeringar verkar inte vara starka nog att tygla den vilda finanskapitalismen för att åstadkomma rättvis fördelning och hållbarhet. I Sverige, i världsmåttstock. ”Sveriges konkurrenskraft” är dogmen som styr alla debattinlägg. S tvingas mot ”mitten” för att inget annat är realistiskt. Tvingas av nationell konkurrens och en bred önskan om masskonsumtion. Tvingas till tystnad om svåra frågor, verkar det.

Valförlusten har ”öppnat ett fönster” för debatt. Där måste etableras och stabiliseras en diskussionen om en hållbar framtidsvision för en stark, globalt samverkande socialdemokrati.