Kalle Petré Stockholm, Sweden 2018.10.24 Nr 2uf KOMMENTAR Mp's klimatfärdplan

VÄRDERING

Miljöpartiets klimatfärdplan * är ett viktigt dokument! Miljöpartiets klimatnätverk som utarbetat dokumentet, har gjort ett gott jobb! Många bra förslag och resonemang förs fram. Visserligen har jag en hel del kritik. Men det är nödvändigt att vi kritiserar varandra för att utveckla metoderna för att rädda klimatet och klotet. Jag tror det är en jättesvår process att hitta svaret på Ödesfrågan. Andra partier och organisationer bör inspireras av Mp. Klimatrörelsen (där många av aktivisterna är Mp-medlemmar) behöver läsa klimatfärdplanen och jämföra med andra partiers skrifter - och sen ta sej an uppgiften att skriva egna klimatprogram. För varje sakområde, för ekonomi, för politikens utveckling, för kommuner och Sverige, för Europa och världen.

STRUKTUR

Färdplanen har följande upplägg.
- Ödesfrågan
- Transporter, mobilitet
- Förnybart
- Ekonomi
- Konsumtion
- Mat
- Anpassning
- Minusutsläpp
- Globalt ledarskap









Begreppet Ödesfrågan är ju det man måste börja med. Sen följer en rad sakområden. Dessa berör ofta varandra ömsesidigt, så lokgiken/ordningen kan variera. Men det är ett par rubriker, som är viktiga att diskutera. Ekonomi är felplacerat. Det är ju inte ett sakområde som övriga. Det är det grundläggande redskapet för att styra alla sakområden - olika produktionssfärer och vår livsstil. Skatter, förbund och annat som styr Transporter, Förnybart, Konsumtion och det övriga. Man kan förstås säga, att det också finns ett till redskap - att påverka beteende med ord. Det skulle då falla under rubriken Ledarskap. Nu heter sista kapitlet "Globalt ledarskap", men det handlar mindre om ledarskap och mer om viktiga åtgärder. Att Ledarskap borde komma sist är logiskt. Först: Allt detta ska göras. Därefter slutsats: Vem ska göra't?

Hur som helst, färdplanens struktur innehåller "alla" beståndsdelar. Motsvarande dokument (Jag brukar kalla det klimatprogram) behöver alla partier utforma på samma helhetliga sätt. Och inte bara partierna. Varje organisation behöver ett klimatprogram för sin branch. Kommuner, regioner och staten behöver med utgångspunkt från sådana program utforma detaljerade, helhetliga och välstrukturerade, planer för omställning. Och även Europa och världssamfundet.

Dokumentet heter klimatfärdplan. Det handlar om klimatet och går nästan inte alls utanför detta. Det är synd. Huvudsakligen program för klimatet, ja. Men det hade behövts en tydligare anknytning till begreppet planetära gränser, som Stockholm Resilience Centre beskriver. För det hänger ju ihop. "En klimatsmart ekonomi är en omställning till en ekonomi som fungerar inom planetens ekologiska ramar och som motverkar växande sociala klyftor." Här står ju både "ekologiska ramar" och "sociala klyftor". Det står under "Klimatsmart ekonomi". Enligt min uppfattning behöver såväl allmänna ekologiska ramar som sociala klyftor beskrivas och åtgärdas - för att kunna komma fram till en global lösning på "klimatfrågan". Därför borde den beskrivningen finnas med som grundkoncept i inledningen och på lämpligt sätt (men kanske inte så detaljerat) i resten av dokumentet.

ÖDESFRÅGAN

Färdplanen beskriver accelererande klimatförändringar som ett "existentiellt hot, både för mänskligheten och för livet på jorden som vi känner det". Ordet Ödesfrågan är alltså rätt valt. Detsamma gör många andra, till exempel Socialdemokraterna i sitt partiprogram.

Till skillnad från de flesta andra, så lyfter färdplanen upp, att de utsläpp vi försöker åtgärda, inte kan begränsas till resultatet av inhemsk produktion. Mer CO2 kommer ur det vi importerar. Vår uppgift gäller alltså, att gå från cirka 11 ton per person och år till kanske 1-2 ton. Och denna förändring behöver se i "närtid". Färdplanen hänvisar till vetenskapen, som alltså har dessa tuffa utsagor. Och "de flesta partiers politik inte i närheten av det". Därför röstade jag personligen, fast jag är organiserad sosse, på Mp i riksdagsvalet inför risken att de skulle åka ur. S och de borgerliga är långt från klimatets behov.

55 viktiga klimatbeslut sedan 2014 beskrivs i färdplanen. "Med Miljöpartiet vid makten har Sverige gjort mer än någonsin". Det är bra. Det är framgångar. Ändå räcker det inte. 55 beslut illustrerar klimatfrågans komplexitet. Men vi är fortfarande långt från att ha uppnått den omställningstakt, som tar ner 11 ton till 1 ton i närtid. Det är inte Mp's fel, men för närvarande hanteras inte Ödesfrågan som en ödesfråga.

SAKOMRÅDEN

Uppdelningen av sakområden är alltså Transporter, Förnybart, Konsumtion, Mat, Anpassning och Minusutsläpp. Jag går inte in på detaljerna i dessa nästan 40 sidor. (Hela färdplanen har 77 sidor.) Men de beskriver innehållsrikt läget inom respektive område och åtgärder som behövs för att uppnå målet nollutsläpp. Man kan ha åsikter om innehållet, men det är fylligt. Andra partier har anledning att ta efter. Jag kommenterar enstaka frågor här.

Riksdagspartierna (utom Sd) vill reducera transportutsläpp (utom flyget) med 70 % till 2030. Mp vill ha noll då och inkluderar flyget. Det är bra. Markera behoven och möjligheterna! Även om jag inte kan säga hur det ska gå till, så är jag övertygad om möjligheten. Så uttrycker sej ju även Ippc: Det går! Kanske kan det gå ännu bättre än Mp föreslår. Man ska vara öppen för det.

Höghastighetståg gör storstadsflyget överflödigt. Själv är jag mycket tveksam till lönsamheten. Det behövs en kraftig utbyggnad av tågtrafiken, skrivs det. Hur mycket? Behövs det inte en större minskning i resande och varutransporter? Med hög flygskatt som ett medel? Varför subventionera med bonus för miljöbilar? Är det inte bättre med mycket större malus?

EKONOMI

I kapitlet Klimatsmart Ekonomi står: "För Miljöpartiet är socialt hållbar utveckling målet, ekologisk hållbarhet en förutsättning och ekonomi ett verktyg." Det kanske kan tolkas så här: Så länge planeten inte förstörs, så kan vi hushålla med dess resurser för att skapa ett bra samhälle.

Enligt Wikipedia så är ekonomi = produktion, distribution/handel och konsumtion av varor och tjänster. Det betyder ju i så fall, att ekonomi inkluderar även allt som står i kapitlen om Transporter, Förnybart, Konsumtion, Mat, Klimatanpassning och Nollutsläpp.

Vidare står i färdplanen, att kapitlet "Klimatsmart ekonomi" lyfter fram "de aspekter av den ekonomiska politiken som är särskilt relevanta för klimatarbetet". Kapitlet handlar då inte om ekonomin i sin helhet utan bara om den "ekonomiska politiken".

Som mål för den ekonomiska politiken anges.

  1. Ekonomin måste rymmas inom planetens gränser. Samhällsutvecklingen måste "frikopplas från överkonsumtion av resurser". Det är ett mål som gäller förutsättningen, den ekologiska hållbarheten.
  2. Men den ekonomiska politiken ska också bryta könsmaktsordningen och skapa ökad jämlikhet. Det handlar då om samhällets yttersta mål, social hållbarhet.
  3. För den ekonomiska politiken finns tre visioner. Det är ekonomiska verktyg.
    1. Delande och cirkulär ekonomi.
    2. Grön skatteväxling, som är höjd klimatskatt och lägre skatt på arbete.
    3. De finansiella marknaderna ska vara katalysator för omställning. Klimatrisker ska synliggörs och viktas, så kapitalet styrs rätt. Privat spara klimatsmart. Ap-fond klimatsmart.

De ekologiska målen är här allmänt skrivna. De handlar alltså inte bara om klimatet utan hela miljöaspekten, vilket betyder att alla planetära gränsvärden måste beaktas. Här vore på sin plats att förklara klimatets plats i helheten av ekologisk hållbarhet.

De sociala målen handlar om jämlikhet - mellan kön och i allmämhet. Varför just dessa mål utpekas framgår inte. Det finns ju fler, som att skapa tillräckligt materiellt välstånd, trygghet för alla, bra kultur. Även dessa bidrar till att åstadkomma ett socialt hållbart samhälle.

Men jag skulle vilja säga, att jämlikhet är ett mål, som är väldigt klimatanknutet. De fattiga måste fråga sej, varför de ska begränsa sina ambitioner att få samma ekonomiska standard som de rikare delarna av världen. Jag tror, att endast om de rika länderna och befolkningsskikten godtar ett jämlikhetsperspektiv, det vill säga begränsar sitt överflödsleverne, så kan planetens innevånare fås att tillsammans arbeta för en hållbar värld. Ett sådant resonemang finns inte i färdplanen. Och då kan man undra varför överhuvudtaget jämlikhet och jämställdhet finns med som angivna mål i en klimatfärdplan.

Delningsekonomi och cirkulär produktion är bra. Det effektiviserar användandet av resurser. Men vad är det som säger, att det blir mindre resursutnyttjande för det? Om jag genom bilpooler slipper köpa egen bil, så får jag pengar över till att åka till Thailand. Om vi lyckas återanvända metaller i hög utsträckning, så säger inte det, att ekonomin slutar växa med mer resursutnyttjande.

Hög klimatskatt är ju ett grundelement. Men: Vitsen med den höga klimatskatten är ju, att klimatförstörande verksamhet ska upphöra. Då upphör även skatteintäkterna därifrån. Slutprodukten blir bara låg skatt på arbete. Det kanske många tycker om, som inte vill dela på de sociala kostnaderna. Men det är inget som gynnar klimatet.

Höjd klimatskatt är en skatt. I dokumentet nämns även andra skatter, t ex på förbränning, antibiotika, konstgödsel. Även dessa borde nämnas som en del av den ekonomiska politiken. Och gärna kalla politiken "för klimat och 1 klot" eller liknande.

Finansiella marknader ska man försöka styra, om det går. Att "skrämma" genom att visa på risker kan få en viss effekt. Men jag tror, att större effekter kan fås på annat sätt. Ap-fonder kan av staten förbjudas att investera i fossilt. Divestering är ordet. Men det gör bara halva jobbet. Så länge det lönar sej, så kommer kapital att fortsätta att driva fossilberoende verksamheter (och då menar jag verkligen driva på utvecklingen). Om man får samhälleligt och annat kapital att divestera i fossil, så måste det kompletteras med att staten tar över verksamheten med syftet att snarast lägga ned. Fortsatt privat ägande kommer att fördröja och fördröja.

Det finns också fler aspekter än de tre av ekonomisk politik. Andra typer av skatt, förbud, ändrat Eu-stöd för jordbruk, obligatorisk insamling av matrester nämns i Maten. Och upphandling, krav på hållbarhet.

Det saknas något väsentligt i Mp's klimatekonomiska politik. Det behövs åtgärder, som faktiskt begränsar vår överkonsumtion av resurser. Den åtgärden är inte minskad skatt på arbete utan snarare tvärtom. I den mån produktiviteten fortsätter att vara så hög som idag (och den växer hela tiden), så måste arbetstiden begränsas eller/och arbetet vridas över till mer tjänster och mindre varor. En antydan i den riktningen står i kapitel "Hållbar konsumtion". Rubriken fortsätter faktiskt "- från fyra jordklot till ett", men innehållet är inte alls i nivå med kvoten 4/1. Vad betyder 4 klot? Måste vi alltså framöver konsumera en fjärdedel? Färdplanen ger inget svar. Är det en för radikal fråga att besvara? I enkät från Som-institutet används frasen "låg eller ingen tillväxt". Menar Mp alltså, att "nerväxt" inte är att tala om? Och har man inte tydligt uttalat vad man syftar till, så är det ju ingen mening att formulera "ekonomisk politik" kring det. Man nöjer sej med att efterfråga en utredning kring styrmedel för att "uppmuntra konsumtion av tjänster istället för prylar".

"Övergripande ska lagstiftning, offentlig upphandling, ändrade normer samt ekonomiska och informativa styrmedel i kombination åstadkomma en mer hållbar konsumtion." Vad betyder dessa ord? Det kunde stått: "Övergripande ska ekonomiska och informativa styrmedel åstadkomma en hållbar konsumtion." Lagstiftning och upphandling är ekonomiska styrmedel. Normer ändras genom informativa styrmedel. Och det är en helt (inte bara mer) hållbar konsumtion, som måste åstadkommas.

LEDARSKAP

"Sverige är väl rustat för att klara av omställningen till ett hållbart och klimatsmart samhälle." Tja! De materiella förutsättningarna kan inte vara mycket bättre. Men förståelsen för Ödesfrågans kvalitet är inte särskilt välutvecklad. Inte hos folket, inte hos partierna. Knappt ens Mp vågar tala klarspråk - allra minst i regeringsställning med S.

Färdplanen beskriver många bra saker som utvecklats och behöver göras mer. Men samtidigt: "Utmaningarna är enorma och det brådskar". "Viktiga steg har tagits av den rödgröna regeringen --- men mycket arbete kvarstår."

Det sista kapitlet heter "Globalt ledarskap". Det handlar mindre om ledarskap utan mest om globala åtgärder, som behövs. Det är ett bra kapitel. Men ett kapitel om Ledarskap är också viktigt. Ledarskap i Sverige och globalt.

Tänk såhär: Mycket finns att göra. Hur ska politiken bedrivas för att få det gjort? Och politiken är regering, riksdag, partier, klimat- och miljörörelse samt alla personer och organisationer som vill eller borde vilja driva på utvecklingen. Då finns det en hel del att beskriva. Att med svenska folket tala fullt klarspråk om hur Ödesfrågan ser ut. Från 11 till 1 ton snarast och från 4 till 1 klot innebär en stor uppgift. Den kommer att kosta något. Rika länder (Sverige), rika klasser (de flesta i Sverige) måste minska sitt fotavtryck rjält. Det kräver en helt annan politiskt framtoning än den nuvarande. Hur gör man för att förklara för folket, hur vinner man majoritet, hur genomför man sen med dess stöd ett omställningsprogram? Det finns krafter inom ekonomin som måste bromsas och motarbetas. Kapitalismens gilla gång måste ändras. Det behövs radikala och tydliga åtgärdsprogram för både vad som behöver ändras och hur man gör för att förhindra "kapitalets krafter" att styra vidare enligt deras önskemål.