Kalle Petré Stockholm, Sweden 2018.11.16 Nr 2u8 Ver 2 ANALYS Valets påföljd 2018 Valet är klart. Vilken regering kan önskas? Så här ser valresultatet ut för riksdagen.
Valresultatet från riksdagen
Sd Kd M C L Mp S V
17.5 6.3 19.8 8.6 5.5 4.4 28.3 8.0 %
62 22 70 31 20 16 100 28 Mandat
Fyra möjliga beskrivningar
62 143 Alliansen 144 rödgröna 1
31 16 128 arb 2
154 högern 167 liberala 28 3
205 borgerliga 144 4

Den första raden beskriver "blocken". Det röda blocket är störst. Men ingen har majoritet. Ingen regering kan bildas utan godkännande av ett annat block eller delar av ett annat block. Detta har varit verkligheten senaste mandatperioden. Vi har haft en S-statsminister utan särskilt mycket vänsterpolitik men med "ansvar för Sverige" och 26 blocköverskridande överenskommelser.

Rad 2 beskriver, att det finns två "gröna röster" inom Alliansen respektive de rödgröna. Vem som är mest grön kan diskuteras. Miljöorganisationernas undersökningar pekar på, att V är lika eller mer grönt. De "rena arbetarpartierna" har bara 128 mandat.

Blocktänkandet beskriver Löfven som fördummande. Det illustreras i rad 3. Ursäkta, att jag infogar mitt arbetarparti S i en liberal grupp. Men det är ju inte jag som gör utan Löfven och övriga "partihögern". Miljöpartiet kan naturligtvis också lätt fogas in i denna liberala grupp. Jag vill inte kalla Sd fascistiskt (som Löfven gör), men de är en del av den internationella fascistoida utvecklingen. Det är inte vänster utan höger. Sd kallar sej nationalister och konservativa. Sd kan tänka sej en regering av Sd, Kd och M. Det är idag den "rena högern" till skillnad från de liberala C och L. (Reinfeldt vred tillfälligt M åt ett liberalt håll.)

Det är viktigt att se på partierna också som i den fjärde raden. Sd har från början velat framstå som stående vid sidan av blocken. (Det gjorde även Kds och Mp, när de var nya.) Men Sd tillhör de borgerliga. Punkt.

Till detta kan läggas, att Fi bara fick 0.5 % röster mot 2.8 i förra valet, varav en förhoppningsfull röst då var min. Jag hade gärna sett denna ungdomliga, kvinnliga och radikala röst komma in i riksdan.

Det finns fler siffror att lägga till analysen. Till exempel att Sd's röster kommer väldigt mycket från M och S. En stor del av LO's arbetare. Alliansen + Sd har idag idag 55 % inom LO-kollektivet. Ve och fasa! Men ledningen är nästan helt S. Hur ska det gå?

11 september skrev Birger Schlaug i Dagens Nyheter en kritik av Miljöpartiet *. Ett citat därifrån:

"Det räcker inte att se miljöpolitik som dekor, vilket socialister och liberaler så lätt gör. Det räcker inte att se rättfärdig fördelning som ett tillägg, vilket uppenbarligen den gröna ledningen gjort ett antal år. Miljö och rättfärdig fördelning måste båda finns som grund. Som varp och inslag. Vävens mönster måste byggas på denna grund. Annars förstör vi livsbetingelserna samtidigt som illa drabbade människor utan tilltro börjar ropa på bruna män." Dessa ord skulle jag nästan kunna sätta som portalparagraf i mitt eget partiprogram. Jämlikhet och miljö/klimat borde vara den grundläggande utgångspunkten för all politik på vänsterkanten. Så är det inte. S har under de senaste decennierna medverkat till allt mer ojämlikhet. Och klimatet är "mest dekor" för såväl S som många vänsterdebattörer. I valet 2014 lyckades V nästan helt trolla bort klimatet till förmån för "vinst i välfärden". Men CO2-utsläppen är 11 ton per år och svensk och de minskar inte. De borde vara högst 1. Om jordens alla människor skulle konsumera som svenskar, så skulle det behövas 4 klot av resurser. Det krävs en stor omställning. Det måste partiledningarna erkänna och handla efter.

Jag håller med Schlaugs kritik av Mp, men de "enbart gröna" måste uppmuntras för denna grönhet och samtidigt fås att omfatta Schlaugs tanke om en rödgrön väv. Inom V finns den tanken, men väldigt lite inom S. Där är klimat mer ett påhäng. Jag är organiserad sosse, men i årets riksdagsval röstade jag på Mp för att rädda dem kvar.

Så hur ska man tänka?

- De röda är en minoritet. Bara 36 %. Den historiska tendensen är krympande liksom i resten av Europa. Anledningen är, dels att kapitalismen har gått tillräckligt bra för folkflertalet och dels att de socialdemokratiska ledarna inte tror på en socialistisk politik. Resultatet blir, att skillnaden mellan S och liberaler blir liten. Men när kapitalismen orsakar en hel del bekymmer för stora grupper, då har sossarna inget svar. Då söker sej många till nationalister, typ Sd, som man uppfattar svar från. Och då uppstår nya partikonstellationer som Syriza och Podemos, som inte är "socialdemokratiska" men "vänster". I Storbrittannien visar Corbyn, att ett vänster-S är möjligt, trots det starka motståndet från parlamentets partihöger. I Usa växer en rörelse inom Demokraterna, som nästan tog över i senaste presidentvalet. Utan ekonomiskt stöd från storföretagen, men med folklig crowd funding. Folk kallar sej socialdemokrater och socialister. Att i Sverige fortsätta in i det liberala moraset, kommer att förstöra arbetarrörelsen som i flera andra länder. Borgarna kommer att vinna i kompromissandet och Sd kommer allt mer att attrahera "vanligt folk".

- De gröna är än färre. Trots att klimat och miljö sägs vara en så stor fråga. Fullständiga klimatförnekare finns knappt. Vetenskapen är för tydlig. Men klimatförnekeri i praktiken är desto mer utbrett. Alla förslag till åtgärder som "kostar" för tillväxten eller konsumtionen försvinner. De flesta politiker undviker att gå på djupet i samtal med svenska folket om hur allvarlig krisen kring klimat och miljö är. Utan denna sommar och utan Mp i regeringen skulle klimatet varit lika frånvarande i årets valrörelse som 2014 hos S och de flesta partier. Inom stora (största?) delar av klimatrörelsen har man hittills varit mycket tveksam till att prata om tillväxt och kapitalismen. Dock har Anders Wijkmans senaste bok en bra titel: "Capitalism, short-termism, population and the destruction of the planet".

- Utan ekologisk hållbarhet är det inte möjligt med socialism och ett anständigt samhälle. Och den ekologiska hållbarheten kommer inte att förverkligas utan socialism. Det måste vara utgångspunkten för varje försök att påverka politiken i Sverige och globalt. Socialismen är till för global jämlikhet och ekologismen är till för att människorna ska kunna förverkliga en anständig framtid. Ekosocialism kan man säga. Men hur ser denna socialism ut? Idag och i framtiden?

- När arbetare och tjänstemän söker sej högerut, så är det kortsiktigt. Mycket kortsiktigt. Kanske bara en känslomässig lösning. Eller en protest. S-ledarnas och borgarnas huvudspår är att lilla Sverige ska bli en stark konkurrent på världsmarknaden. Det har lyckats bra hittills. Välståndet har ökat för de flesta. Men på senare tid inte för alla. Och hur länge kommer det att fungera? Både "etablissemangets" globala konkurrens-fanatism och Sd's svenska national-fanatism är en chansning på att lyckas bli starkast. När framgången nu hotas, ligger det nära till, att politiken blir av stilen "America first". Men vårt "svenskarna främst"-parti Sd har naturligtvis ingen lösning för de som drabbas av globaliseringen och kapitalets styrka. För det krävs globalt socialistiskt samarbete och att kunna kontrollera kapitalet.

Denna analys är inte först och främst goda råd till min partiledning i S. Jag tror inte de kortsiktigt låter sej övertygas. De tror nog inte, att en radikal förändring är möjlig. Det som krävs är, att aktivister i sociala frågor och för klimatet - inom partier, fackföreningar och andra rörelser - inser, att de behöver lyfta ambitionerna och börja arbeta tillsammans för helhetliga alternativ till Sd fruktlösa nationalism, högerns och liberalismens globalism för kapitalets frihet och S-ledningens svarslöshet. Den rörelsen kan byggas inom partierna och gemensamt utanför dem. Den måste vara bred, öppen och väldigt, väldigt demokratisk.

De röda måste
- inse att de inte är i närheten av en majoritet nu. Det finns idag ingen majoritet för de röda, där de kan försvara jämlikheten.
- lära av klimatrörelsen och vetenskapen. Utvecklas tillsammans med Mp, och se dem inte främst som ett redskap för att komma till makten.
- förhindra "Sd's inflytande".

Huvudspåret måste vara
- att låta Alliansen regera utan att på minsta sätt kompromissa. Det gör, att Sd kan lämnas helt utan inflytande.
- i opposition stå för en stark, socialistisk politik. Och på den bygga motstånd mot de borgerliga.
- förklara för Mp, klimatrörelsen och sociala rörelser, att socialistiska åtgärder behövs för att rädda klimat och skapa jämlikhet. Borgarna kommer inte att vara bra allierade.
- påbörja arbetet med att utarbeta de åtgärder och program som behövs för att få kontroll över samhällsutvecklingen socialt och ekologiskt, ekonomiskt och politiskt.


Ps: Mycket far in genom ögon och öron dessa dar. Och bearbetas i huvudet. Finner jag anledning att ändra på ovanstående, så återkommer jag. Har du tips om innehåll, så mejla gärna till Kalle.Petre@gmail.com.)